att vara hemma med en nyopererad hund. Man blir helt jävla nojig och är livrädd att han ska sprätta till, hoppa upp, halka eller göra nåt annat tokigt som gör att hela operationen går åt pipan. Micke behövde lite paus från Svante så nu är jag hemma istället. Böjövningarna som vi skulle börja med redan dagen efter operationen har det just inte blivit något av. Svante gillar inte alls när man tar tag i benet och ska försöka böja och stretcha. Då vill han bita i handen eller i tassen.
Har haft Svante i buren nästan hela förmiddagen, när jag släppte ut honom och tog av honom kragen för att lufta nacken lite blev han pigg direkt och vill leka med Hasse eller med benet. Börjar genast springa omkring i full fart så man står med andan i halsen.
Lunchpromenaden gick fint men jag fick vänta ett tag innan jag tordes gå ut för hatpinschrarna och favvoschauzern hade möte ute på gården. Han stödjer så fint på alla tassarna när man är ute på promenad så jag utökade lunchrundan lite men nu när vi är hemma igen åkte tratten på så nu har Svante lagt sig på dörrmattan och tjurar.
Märker att han tycker att saker och ting är konstiga, sovrumsdörren är stängd, dörren till röda rummet är nästan stängd. Micke och jag är inte som vanligt, tassar liksom på tå och gör allt i ultrarapid för att inte Svante ska ryckas med och bli pigg.
Som synes på dagens bilder sitter Svante lite konstig, då åker det opererade benet ut från kroppen. Försöker trycka tillbaka det men det är inte populärt.
Som synes på dagens bilder sitter Svante lite konstig, då åker det opererade benet ut från kroppen. Försöker trycka tillbaka det men det är inte populärt.
Stackars Svante! Han kommer säkert att friskna till väldigt snart.
SvaraRaderaJag har varit intresserad av Nobsen länge nu och därför följt din blogg, nu har jag också införkaffat en Nobs som jag ska hämta i påsk. (lååång väntan). Har du några tips på hur man tar hand om en Nobsvalp, hur man lär den att inte skälla för mycket, vilket koppel man ska köpa (går det bra med jaktkoppel redan som valp?) osv.
Tack
Hej Fredric! Va kul att du ska få hämta hem din nobsvalp till påsk, är det en tik eller hane, var kommer den ifrån?
SvaraRaderaNu är ju varken jag eller Micke några nobsexperter eftersom Svante är vår första. Vi har säkert gjort en massa fel. Upptäckte i alla fall ganska fort att man inte kan hantera en nobsvalp på samma sätt som vi gjort med våra andra hundar. Micke har haft en långhårig schäfer innan vi träffades och jag en Rhodesian Ridgeback!.
Tex brukar vi få ha maten framme precis som vi har till katten för att Svante skulle äta. Han ville liksom bestämma själv när han skulle äta.
När det gäller skällandet så vet jag faktiskt inte. När han har skällt inne har vi sagt "schh nu räcker det" och pratat till honom med låg röst. Han vill ju gärna skälla när man leker med honom eller om jag tränar med klickern" så då kan han få skälla lite.
När han är ensam hemma i lägenheten är han tyst om dagarna när vi jobbar, det har grannar bekräftat, likadant när vi flyttar ut och bor i sommarstugan, då har vi honom i hundgård, där är han oxå tyst om dagarna men det är ju inget vi har lärt honom.
Jaktkoppel vet jag inte vad det är, när han var valp hade vi ett vanligt litet halsband och ett vanligt koppel, sen köpte vi ett sånt där sk retrieverkoppel som vi gillar men nu använder vi mest selen, då drar han inte lika mycket när han måste gå i extremt kort koppel.
För övrigt är nog Svante väldigt bortskämd eftersom vi har överöst honom med tuggben vilket gjort att han inte bitit sönder något hemma. Han är lös i hela lägenheten när han är ensam (har sällskap av katten). Han får hoppa i möbler och sängar, far och flyger vilket inte uppskattas av alla.
Hej igen Kattis,
SvaraRaderaKul att Svante verkar må bättre och bättre.
Tack för alla tips!
Det är en tik jag ska hämta av en kennel uppe i Dalarna. Jag hade också tur att få tag i en Nobs eftersom det lämnades återbud.
Jag förstår att det måste skällas lite då och då, de har väl det liksom inbyggt. Jag vill också jaga med henne så då är ju skällandet ett måste. Problemet är att jag också bor i en lägenhet men som du berättar så verkar ju Svante vara tyst när han är ensam och det låter toppen!
Ett jaktkoppel är ett såntdär retrieverkoppel där man inte behöver ett halsband, så man snabbt ska kunna koppla, kanske ska vänta med ett sådant tills hunden är lite äldre. Sele verkar bra.
Hon ska nog få vara lös hemma också, och hoppa så mycket hon vill upp i soffan, sängen är jag dock mer tveksam till :)
Sitter å kollar på gamla bilder av Svante men jag minns inte när vi skaffade vårt första retrieverkoppel. Ser att vi hade ett sånt där halvstryphalsband till en början. Tränade mycket på inkallning i början, satte oss då på huk med en godisbit typ Frolic i munnen som Svante fick ta. Till slut sprang han in i halsbandet av sig själv för han ville ta Frolicbiten från våra munnar.
SvaraRaderaAldrig mer en hund i sängen sa jag när vi skaffade Svante men som vanligt ska man aldrig säga aldrig. Nu sover både Svante och Hasse i sängen med Micke å mej. Ja inte Svante nu när han är nyopererad då ligger han i buren och Hasse tycker att han är kattkung i sängen.
Haha, kan tänka mig att Hasse är nöjd nu. Roligt annars att dom går så bra ihop. Och jag håller med, man ska aldrig säga aldrig.
SvaraRaderaEn fråga till, ungefär när blev Svante rumsren? Jag ska ju som sagt hämta min tik i påsk - på långfredagen, och veckan efter hade jag tänkt att ta med henne på en liten konferens vi ska ha med jobbet - men det kanske är för tidigt för en 9 veckorsvalp...??