Micke har åkt iväg till BigBoy för att köpa hamburgare. Vi varken orkar eller har inspiration att laga någon mat. Hemmet förfaller, vi ligger på madrassen, oroar halvt ihjäl oss för att läkningen efter operationen inte går något bra. Igår kväll när Micke var ute på sista rastningen blev Svante rädd för en bil, spratt till, skrek till och höll upp benet. Hoppade sedan på 3 ben. I morse när jag var ute på första rundan märkte jag att han inte vill stödja på benet riktigt men vid lunchrundan gick det bra.
När Micke var ute innan han åkte till Big Boy blev Svante rädd för en ballong, vred till sig lite konstigt, skrek till och hoppade på 3 ben. Man blir galen och mer eller mindre psykisk sjuk av all oro. Har han ont, ja det har han ju säkert men vi har ju ingen som helst erfarenhet av en sån här operation så man vet ju inte hur det skall vara. Bläää va jobbigt allt känns, önskar att jag inte hade varit så påstridig om att vi skulle skaffa hund.
Jag kan bara säga att jag tycker ni gör det otroligt bra med tanke på allt ni varit med om sista tiden! Snart stundar ljusare tider, det är jag säker på. Kram på er!
SvaraRaderaFytusan! Men försök att se framåt!Det blir nog bättre snart! :)
SvaraRaderaHar heller ingen erfarenhet om sådan op men ring och kolla med veterinären kanske?
SvaraRaderaKänns ändå som det går bättre och bättre. Svante är jätte duktig.
SvaraRadera