Ja det undrar vi också. Är fortfarande som i chock och allt känns helt overkligt. Jag kan inte sluta gråta och saknar Svante nåt oerhört!
I torsdags efter att hundarna fått sin eftermiddagspromenad så släppte vi dem som alltid så de skulle få springa av sig och busa på gräsmattan, vi såg inte vad som hände eftersom de rundade hörnet till garaget, men Svante skrek till. Det är ganska vanligt och brukar inte betyda så mycket.
det skulle finnas chans att jaga med Svante igen. Tyvärr var vi tvungna att fatta det ohyggligt jobbiga beslutet att låta vår älskade lilla Svante somna och gå vidare mot regnbågsbron.
Det känns så orättvist!!!! Han hade ju fått det så bra nu när vi flyttat ut på landet. Vi hade fått tillbaka vår glada och pigga lilla kille, han började ligga med i soffan när vi tittade på TV istället för att gömma sig under sängen som han alltid gjorde i lägenheten. Han hade lärt sig gå genom plastremsorna till hundkojan, kunde vara lös på gården utan att rymma, ta inspektionsrundor och det var han och jag som skulle gå i skogen i höst.
Känns så sorgligt att gå ensam med Coffy, se Svantes tassavtryck efter vägen där vi bor. Vi hade ju sett fram emot att ha två hundar och att de skulle ha sällskap av varandra. Hur blir det nu, Coffy är ju inte van att vara ensam i hundgården och vem ska han nu leka med???
Lider med er :-( det är så oerhört tragiskt och orättvist många gånger. Och när en fullt frisk ung hund måste somna in är det extra svårt :-( när våran Acke hade så besvärlig ep och fick somna in knappt 3 år gammal var det också jättejobbigt men ändå en lättnad eftersom det var det bästa för honom för att slippa eländet. Hoppas att det ska gå bra med Coffy! Kram
SvaraRaderaSå oerhört, fruktansvärt sorgligt...man förstår verkligen hur älskad och omtyckt han var när man kikat in här och på forumet och läst om alla era eskapader och all omtanke ni haft om era hundar! Men livet kan förändras på ett ögonblick, jag har själv fått lära mej det. Starkt gjort att ta det osjälviska beslutet att låta Svante slippa från allt lidande. Styrkekramar!/ Wilda
SvaraRaderaTack Ingela och "Wilda" jo Svante har verkligen varit älskad. Kommer nog aldrig älska en hund så mycket som jag har älskat honom. Men som sagt man kan inte vara egoistisk i såna här situationer hur fruktansvärt det än är. Tror det blev bäst så här.
SvaraRadera