Efter Ivars framfart!

Inte så farligt

 Ca 11:50 idag kom strömmen tillbaka, då har vi varit utan ström sedan ungefär 21:30 i torsdagskväll när stormen Ivar dånade som värst. Jag skulle äta julmiddag på jobbet med mina jobbarkompisar och tvekade länge om vi skulle åka in till stan. "Vi åker" tyckte Micke och det gjorde. Det blåste när vi for iväg men inte så farligt. Stannade inte länge, var hemma strax före kl 20.00 och Micke hann precis rasta Coffy innan det drog igång ordenligt. Vi försökte titta på TV men när Mitt i Naturen var slut dånade det så fruktansvärt att vi inte vågade vara kvar på övervåningen. Vi släckte ner allt och gick ner och satte oss i kammaren. Måste säga att vi faktiskt var rädda och tyckte att det var riktigt obehagligt.

Oj då

 När vi klev upp på fredag morgon var vi fortfarande utan ström och hade då även tappat mobiltäckningen så det kändes inget vidare när Micke for iväg till jobbet och lämnade mig själv hemma ensam i mörkret utan någon möjlighet att meddela mig med någon. Micke kom sen hem redan vid 14-tiden och berättade om allt förödelse som stormen Ivar lämnat efter sig efter vägen ner mot Lucksta samt att våra träd hängde över teleledningen upp mot moan.

Plockepinn

 Vi hann fara en sväng med bilen innan det blev mörkt och det var verkligen ingen rolig syn vi möttes av. Vi har ändå klarat oss rätt skapligt. Micke jobbade i skogen igår så länge som det var ljust och försökte röja upp. Det ligger ett par träd med rotvältor som han inte riktigt vågade sig på. Sen for vi in till stan och duschade på jobbet och åt hamburgare på Sibylla.

Hängande träd

 Här hänger några av våra träd över teleledningen mot Hassel. Micke har inspekterat skogen idag tyvärr har jag fruktansvärt dåligt sifferminne så jag har redan glömt (eller förträngt) hur många av våra träd som ligger. Det är värre för våra skogsgrannar.

Raserat

 När vi fortsatte upp mot mon och Hassel var förödelsen så enorm att jag inte ens klarade av att ta några foton. Det är så man bara vill gråta. Massor av all vacker skog är borta. det går inte att nyttja gamla byvägen. Vet inte ens om det längre gå att gå våra vanliga rundor som vi brukar gå med Coffy.

Inte bra

 Funderar ju också om det finns någon skog kvar att jaga i eller om det är helt kört nu.

Annars har det ju inte gått någon nöd på oss. Vi har haft värme tack vare vår nya vedspis som värmt upp köket och kammaren ordentligt. Vi har haft vatten, har kunnat laga mat på vedspisen. Frysarna och kylen fick vi däremot tömma. Men ändå är det på något sätt psykiskt jobbigt att vara utan ström, kvällarna blir så långa och det är svårt att veta vad man ska ta sig för i det dunkla skenet av värmeljus, vanliga ljus, lyktor, fick- och pannlampor. Info fick vi ganska mycket tack vare vi kunde lyssna på radio via vår ena klockradio som gick på batteri.

Micke inspekterar

Den 13 december Luciadagen fyllde Coffy 2 år. Tyvärr blev det varken present eller något firande för honom. Micke och jag drack lite varm glögg och åt några pepparkakor och Coffy fick ett grisöra. Sen skällde han mest för brinnande livet och tyckte att det var konstigt att vi satt i halvdunkel och inte gick upp på övervåningen på kvällen som vi brukar göra.