Jaktåret 2013/14

Jaktstart

 Så är väl jaktåret 2013/14 till ända. Jag hoppas innerligt att stortuppen kommer att trilla ner detta år och att jag blir så bra i mitt knä att jag kan hänga med på jaktturerna i höst. 

Coffys första fågel

   Här kommer en sammanställning gjord av Micke: 

De första dagarna på säsongen blev till en besvikelse. Jag gick på hemmamarken, hade

endast hittat en orrkull tidigare när jag rekat som jag provade på, hittade den och några andra

ströfåglar men det blev mest bara pannkaka orrhönan lurade iväg Coffy och han hittade inte

kycklingarna i träden runt om, planen var att jaga hårt här hemma med vädret satte käppar i

hjulen, det var tokvarmt och mycket torrt. Kvällarna gick inte att ta tillvara då temperaturen

stigit till 22 grader så det blev tidiga mornar. Som grädde på moset sprang Coffy sönder sina

handknölstrampdynor i det torra riset. Det är de där trampdynorna som sitter en bra bit upp på frambenen, inte där sporrarna sitter utan ännu högre upp. Blev ett kort uppehåll och i väntan

på läkning och svalare väder. Den 29 augusti for vi till Västerbotten i hopp om kyligare väder och mer fågelkontakter.

Gick direkt ut på min favoritmyr på eftermiddagen när vi kom fram, där fanns hyfsat med

fågel, några kullar med orrar. Tog inte lång stund innan Coffy hittade en kull, den hönan

kollrade effektivt bort Coffy från kycklingarna. Men sedan började det roliga, det blev

ståndskall och jag smyger fram. För en gång skull ser jag fågeln, en orrtuppkyckling. Jag

lägger an siktar pang! vad händer… Jo jag skjuter bom! Men fågel sitter kvar så jag mantlar in en ny ärta. Poff och första fågeln är ett faktum, sådan lycka! Jag är så glad så jag nästan

spricker. Nu lägger jag upp en plan. Jag punktmarkerar sedan 3 dagar i rad på samma ställe

eftersom jag vet att det finns fågel där. Vi har ju dessutom rotat runt en del så kullarna

kan vara lite utspridda tänker jag, bättre det än kullar med smarta hönsmammor. Taktiken

lyckades och jag fick skjuta en fågel per dag. Den andra fågeln var den allra roligaste då

det blev så rätt hela vägen. Det blev ståndskall 170 meter bort och jag smyger fram, Coffy

markerar en liten tall på andra sidan ett myrdrag. Jag kommer inte att komma så nära alltså.

Jag kikar i min handkikare och det är ungefär 70-80 meter, jag ser en liten klump med lite

vitt på så jag byter till bössan. Men då hittar jag inte igen den! Kollar handkikaren igen…

jo den sitter ju där men inte så tydligt. Coffy öser på, han har säkert skällt i 8 minuter. Byter

till bösan igen och vispar runt ett tag, hittar tillslut klumpen så jag trycker av med siktet

någonstans där jag tror de ska ta bäst. Fågeln trillar rätt ner och Coffy blir tyst, perfekt känsla

med perfekt utgång, det kändes här som Coffy var på god väg med injagningen för nästa dag

sköt jag en fågel till men riktigt så enkelt visade det sig inte vara. Coffy slarvar en del med

markeringen och det blev många gånger svårt att få syn på fågeln. Jag smög bort ett gäng

själv på bra markeringar, det var så mycket lättare där ute på min favoritmyr, där var skogen

gles, så fort det blev tätare skog blev liksom markeringen på en dunge med massor av träd, det var svårt. Ser han inte fågeln verkar han dessutom bli lite osäker och kan få för sig att lämna

skallplatsen en stund, han kommer dock tillbaka och gafflar på lite mer, men då kan det vara

från en annan vinkel som bara förvirrar mig när man vet att i något av de där sex träden sitter

det en fågel, frågan är bara i vilket och vart?

Vi går helt tomma i några turer men den 29 september får jag äntligen skjuta en liten orrhöna,

helt plötsligt verkar just det här stället vimla av fågel och jag får flera chanser samma dag men

hittar inte fåglarna i träden. Jag återvänder flera gånger under hösten till min nya hotspot men fåglarna är inte där längre.

1 oktober blev det en av de kortaste jaktturen jag gjort, jag hade redan gått en tur på morgonen så det var ett eftermiddagssläpp och Coffy gick troligen på en björn, efter det var det ingen

mening att fortsätta, han slutade söka helt enkelt och jag trampade upp två tjäderhönor på väg

tillbaka mot bilen. Jag tycker faktiskt själv att det var särskilt trevligt med björnmöte även fast

jag aldrig såg den.

November månad blev det några turer, dåligt med fågel och i princip inga chanser alls men

runt 20 november började det i alla fall vara behagliga temperaturer, hela säsongen hade

ju varit tokvarm. Jag svettades som en galning när jag trampade runt. Fåglarna var dock

fortfarande inte med på noterna och ville liksom inte vara med och leka. Den 29 november

gjorde jag den 19:e turen utan att få skjuta något. Det är alltid roligt att vara ute med Coffy

och se honom jobba, han är som en dröm på många sätt i skogen men nu är jag faktiskt lite

jaktless och det känns nästa som vi tagit något steg tillbaka i injagningsprocessen, det blir väl

så när det inte skjuts något..

December kom och jag trodde jakten tog slut när 40 cm snö trillade ner över en natt. Lustigt

nog försvann den igen men sedan kom stormen Ivar och sopade ner träd så skogen inte blev

sig lik, jag tappade lusten och bestämmer mig för att träna ner Coffy och inte köra så hårt. Det

blir bara en jaktsväng i december.

Idag blev det förmodligen den sista turen för denna säsong, det är så eländigt med all skog

som ligger och raspigt före, fåglarna är lika skygga som tidigare så jag kastar in handduken

nu. Jag har ändå nått målet på minst 30 jaktturer den här säsongen.

Men alla mål nåddes inte, jag hade hoppats att ha Coffy skulle vara injagad och klar inför

premiären 2014, nu blev det inte riktigt så. Ok han vet vad vi är ute efter, har bra fart och

sök, men för att verkligen veta hur han är den där filuren som ritar strecken på astrodisplayen

behöver fler fåglar trilla ner, det är lättare sagt än gjort. Men det har ändå varit otroligt roligt

att se Coffy utvecklas och se honom jobba. Jag är verkligen supernöjd och njuter när jag ser

honom i skogen. Han är på många sätt en dröm som gått i uppfyllelse men vi har en bit kvar

innan jag kan säga att han är färdigskolad och klockren.

Förutom drygt 30 jaktturer har vi startat 4 stycken jaktprov och det blev ett 3 pris så vi kan

börja tävla om certen på utställning så det är jag jättenöjd med.

Också en liten enkel summering så Sten blir glad.

33 jakturer, 96 skogstimmar, medelfart 9,5 km/h, 88 fågelkontakter, 15 markeringar, 4 Fällda

fåglar, 6 avlossade skott, 7 Bortsmygna fåglar som jag inte såg på bra markering.