måndag 31 augusti 2015

Matlagning, valpkurs och skogsträning!

Husse skär kyckling
 När matlagning står på programmet och det vankas kyckling så blir det tyst och stilla i köket.

Då är det spännande
 Det är totalt fokus på kocken. Då är hundarna sugna minsann, annars kan det gå hur trögt som helst med maten. Särskilt Konrad är väldigt svåräten
.
En halv nobs
 Åksjuketabletter fick man minsann inte köpa på apoteket längre. Nix, för att få sådana till sin hund behövs veterinärbesök. Konrad fick sitta i mitt knä när vi for till och från valpkursen. Att gå valpkurs är både kul och svårt. Jag blir helt slut efteråt men Konrad hur pigg som helst.

Pojkarna i köket
 Konrad tröttnar snart på kocken och hämtade sina leksaker i stället.

Överstjuktans Coffy
 Men Coffy har mer tålamod. Eftersom valpkursen hålls av personal från Djurkolla där vi brukar lämna Coffy när vi reser bort var det jätte kul att få höra hur snäll och go han är och hur bra han går ihop med de andra hundarna.

Skarnäbbens Konrad
 Konrad och jag tog bilen och for upp i skogen här ovanför för att kanske hitta igen pippin vi hittade på igår. 

Nyfiken
 Märker att Konrad blir väldigt pigg, modig och framåt om vi går på ställen där han tar sig fram lätt. Blir det t ex för högt blåbärsris eller annan växtlighet blir han mer klängig, går bakom mig och klättrar mot mina ben.

Tittut
 Trodde inte att vi skulle hitta någon pippi idag men på vägen tillbaka styrde Konrad in i ett träligt parti och vips brakade det till och en pippi som jag aldrig såg lättade och jag har inte som Micke lärt mig känna skillnad på om det är orre eller tjäder som lättar. Konrad blev i alla fall intresserad och sprang efter medan jag hejade på.

Mitt första björnspår
Men när vi kom ut på de stora fula spåren av skogsmaskiner stannade Konrad och då kändes det inte som att det var läge att försöka hitta igen pippin. Råkade titta ner på marken och fick se mitt livs första avtryck i marken av en björn.
Känns väldigt kul och spännande att få vara ensam i skogen och träna Konrad. Lärorikt även för mig som just aldrig varit ensam ute. Har ju alltid varit med Micke och förlitat mig på honom att vi ska hitta hem igen. Nu måste jag hålla reda på sådant själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar