Tokigt värre!

Glädjedödare

 Ja idag vet jag inte vad som hände egentligen. Vi hade parkerat bilen vid myren och tänkte gå varsina rundor med hundarna. Jag och Konrad startade först på vår runda. Hade Konrad kopplad första sträckan eftersom han var lite orolig till en början och vände sig om efter husse och Coffy.

Micke och Coffy skulle gå en helt annan runda på andra sidan vägen.

Jag hörde att Coffy fick ståndskall ganska så omgående och då märkte jag att Konrad blev lite orolig när han hörde Coffy skälla på håll.

Väntar på Coffy

 Det blåste mycket idag, mycket mer än vad vi trott så jag vet inte om det var därför Konrad inte verkade lika pigg som i fredags. Han höll sig lite närmare mig. Plötsligt dyker Coffy upp bakifrån när vi har varit igång kanske i ca 30 minuter. Jaha, det var ju inte alls meningen. Då hade han lämnat Micke som var uppe på ett berg ungefär 1,3 km från oss. Nu blev det ju inte alls som det var tänkt.

Glad ändå

 Coffy verkade inte alls sugen på att springa tillbaka till husse. Han skulle prompt hålla sig kring mig och Konrad. "Storebror-syndrom" eller "Mattesugen". Knasigt blev det. Ingen idé att hänga läpp för det. Jag fortsatte på min planerade runda ändå.

Här kommer Coffy farandes

 Coffy skrämde nog upp en orrflock som Konrad sprang efter men det var ingen som satte sig lämpligt så Konrad fick skälla lite. En orrtupp kom och träade i en tall bara några meter från mig och Micke. Det kliade rejält i skjutfingret men det är bara att behärska sig. Inte skjuta förrän Konrad står under och skäller å markerar.

Fridförstörare

 Micke insåg ju så småningom uppe på berget att Coffy inte tänkte komma tillbaka till honom så han traskade efter mig och hundarna. Sen slog vi följe resten av turen.

Konradhinio

 Blev väl mest som en lyxrastning idag men tror inte att timmarna i skogen var bortkastade.

Skogsfint

 Är så himla glad att det funkar för mig att ta mig fram i skogen och över myrar utan att bryta ihop av smärta. Var nog bra att jag fick knäprotes ändå. Inser däremot att jag måste äta bättre frukost innan jag ska ut på jakt.

Stor & Liten

Blev ju lite så att Konrad slutade söka när Coffy dök upp. Då intresserade han sig mest över vad Coffy pysslade med. Han hängde efter Coffy några gånger men när det blir för långt bort så vänder han och springer tillbaka. När Coffy sen kommer blir Konrad glad och springer honom till mötes.