Skogsfågeljakt 2016 - premiärdagarna!

Coffy längtar ut

 Så blev det då äntligen dags för fågeljakt. Vi städade först och gjorde klart hemma eftersom det är jobbigt att komma hem till ett stökigt och nedsmutsat hem. Handlade, packade och stack iväg med husvagnen på eftermiddagen.

Coffy som känner igen sig blev allt lite brydd över att han inte fick sticka ut på direkten men det var till att vänta till torsdag morgon. Årets fågeljakt startade 25 augusti.

Vi värmer upp

När vi hade ställt i ordning allt i husvagnen - både ute och inne tog vi oss varsin liten whisky och började planera morgondagens turer. Jag som inte skjutit med min bössa på hur lång tid som helst hade lite ångest över att jag inte åkt iväg och övningskjutit, sen har jag ju inte heller varit med på jakt på ett par år och tidigare år har jag ju mest gå med som sällskap.

Min allra första skogsfågel

 Nu skulle jag äntligen få prova på det är med trädskällarjakt på riktigt och med egen hund. Blev ju ett snöpligt slut sist vi trodde att vi skulle få jaga med varsin hund. Då skadade sig ju Svante så illa så vi blev tvugna att ta bort honom. Eftersom även jag då är nybörjare ville jag gå med Coffy som är injagad.

Känns fortfarande overkligt att jag lyckades skjuta min allra första fågel (en liten orrhöna) för Coffy som skällde så fint när jag smög fram.

Blev så glad att jag började grina och bara skakade efteråt. Trodde aldrig att jag skulle få chansen att uppleva detta efter knäprotesoperationen som inte blev så bra som jag hade hoppats på.

Coffy fick massor av beröm och så fick han äta upp hjärtat som jag tog ut åt honom.

Fina myren

Vi fortsatte vidare och medan jag stod och funderade lite över vilken sida jag skulle gå på av myren ser jag plötsligt en tjädertupp komma flygande och strax efter kommer Coffy som en oljad blixt. Jag ser hur tuppen landar i en skogsbacke och står helt still eftersom jag tänker att nu måste ju Coffy hitta igen tuppen och jag får då kanske chansen att skjuta om tuppen träar.

Jag väntar och väntar, men inget händer. Ser på Astron att Coffy bara är 20-21 meter bort och tycker att det är så konstigt att han är helt tyst och stilla. Till sist kände jag att jag måste se vad som händer. Jag smyger upp i backen och ser då att Coffy sitter och äter på något och blir helt chockad när jag ser att han äter på tjädertuppen. Fattar absolut ingenting. Hur i hela friden har han lyckats ta tuppen själv. Det var ju naturligtvis roligt men roligare och jag hade fått skjuta den.

Coffy ville först inte låta mig ta den utan låg och morrade men jag tog den i alla fall och tack och lov hade han inte lyckats äta upp allt.

Coffys tjädertupp

 Coffys tjädertupp men vi räddade de fina bröstbitarna som tur var.

Min lilla orrhöna

 Min lilla fina orrhöna.

Jag och fåglarna

 På väg att ta rätt på fåglarna, ville inte stå inne i husvagnen då det lätt blir en massa dun överallt när man håller på.

Firar med lite vin

Firade med lite rödvin i träglasen vi har fått av Marcus och Anna.

Soffpotatisen

 Ja vad säger man, med Coffy kan verkligen vad som helst hända. Han är verkligen speciell. Är jätte glad att han inte har jagat hare en endaste gång.

Kungen och Prinsen

Killarna finner sig bra tillrätta i husvagnen och är trötta och lugna efter jaktturerna.

Älgpass

Dag 2 på fredagen åkte jag iväg till ett annat ställa på jaktområdet men när hade vi ingen lycka alls. Coffy hittade ingen fågel, jag lyckade skrämma iväg en. Fick stå och vänta nästan en timme men Coffy var iväg och pysslade med något som jag inte har en aning om vad det kunde vara.

Fågelbitar

 Vi bestämde oss för att laga till fåglarna istället för att ta hem dem. Micke delade bröstbitarna och kryddade.

Chefskocken

 Här står Micke och kockar. Han hade plockat ett gäng kantareller dagen innan som passade perfekt att ha i tillsammans med lite lök, grädde och rödvin. Allt sammans fick sedan puttra på gasspisen en stund.

Det puttrar på

Det var så smarrigt så det var inte klokt, faktiskt mycket godare än orr/tjädergrytan som vi oftast brukar göra. Nu blev det här en riktig favorit.

Älskar myrar

 Älskar myrar, trots att de är jobbiga att gå på om det är för blött. Nu när hösten närmar sig luktar det så vansinnigt gått därute.

Fint pass

 Stannade och hämtade andan en stund och drack lite vatten. Inte lätt att hänga med i svängarna.

Farmor

Känner mig nöjd att jag har lyckats traska runt ensam och ännu nöjdare att jag inte har mött någon björn eller sätt någon örn.

Kvällsmat

 Så här ser det ofta ut när vi äter i husvagnen. Här blev det "husvagsrulle" (potatissallad och skinka i tunnbröd). Jätte gott. Killarna var förstås sugna men fick inte smaka.

Farthinder

 Lördagen var en dag man helst vill glömma. Jösses så det blåste och stormade. Började redan på morgonen så vi insåg ju direkt att det var bara att ställa in jakten. Det blåste mer och mer och husvagnen riste och skakade. Blev nästan rädd att den skulle blåsa omkull men vi stod nog ändå ganska bra parkerade.

Fanns inte mycket att roa sig med så dagen kändes nästan längre än julafton när man var liten och väntade på julklappar. Vi kroknade och kröp tidigt i säng.

Något annat som inte var så kul heller var att Coffy vaknade upp med helt igenmurade och variga ögon. Jag fick koka upp vatten och salt som vi tvättade hans ögon med flera gånger under dagen. 

Hinder över vägen

Vet inte riktigt vad som orsakade Coffys variga ögn men tack och lov var han nästan helt bra söndagmorgon så vi kunde sticka iväg. Då visade det sig istället att några träd hade blåst ner över vägen så vi fick hämta yxan ur husvagnen. Tur att Micke hade tagit med den.

Kvällsmys

Det blir trångt i den franska dubbelsängen när det är dags att sova. Coffy var inte alls sugen att flytta på sig så vi fick mysa med honom en stund.

Fina Coffy

Ja tyvärr är ju den här jaktformen inte särskilt lätt. Tror att jakt med "trädskällare" - skällande fågelhund är bland det svåraste. Det är så mycket som ska stämma. Har inte lyckats skjuta någon mer och ännu har ingen pippi trillat ner för Konrad. 

Men Konrad söker ut bättre och bättre. Han hittar fågel, skäller bra men har en tendens att springa tillbaka i löperna eller lämna trädet efter en stund.