Dag 7 Hundsport!

Mankhöjdsmätning NOT

Provade att ställa ut Svante i december förra året här i Sundsvall när lokala trädskällarklubben ordnade utställning. Förstod att han inte hade någon chans men kul att försöka igen. Men något pris blev det ju inte, han är ju som vi redan vet på tok för liten för att vara hane.

Att ställa upp på jaktprov känns inte heller som någon mening, vi kan heller inte åka skidor eller cykla med honom som vi hade planerat på grund av hans patella.

Fortsätter väl med jakten så länge det går trots att inte heller det går så bra och så får Svante hänga med mej på mina löpturer. Mer sportigare än så blir det inte.

Aladdin mörk choklad!

Hasse stryker in chokladasken

vilken besvikelse. Inte en endaste körsbärs- eller romrussinpralin. Fy va besviken jag blev.

Dag 6 Renras eller blandras!

Tånntoro

Här får man naturligtvis tycka vad man vill men jag håller allt på renrasiga hundar. Tycker att det är jätte tråkigt när jag ser annonser på Blocket där man parat norrbottenspetsar med andra hundar i stället för att göra så att rasen förs vidare enligt den nya rasstandarden.Hoppas verkligen att man rapporterar in ev. upptäckt av ep, patella, katarakt mm till avelsrådet. Och att man inte parar sina hundar bara hipp som happ för att det är gulligt med valpar eller för att man tänker att man ska tjäna sig en hacka.

Tråkigt

att det inte blev någon jakt i helgen men vädret och att jag inte känner mej frisk satte stopp för det hela. 

I morgon far äldsta sonen till Peking, ska arbeta där några dar innan han fortsätter till Hongkong. Känns gruvsamt men det kommer säkert att gå bra. Ser fram emot att få bilder och uppdateringar.

Dag 5 Andra husdjur i mitt liv!

Stampe

 Ja, det här var ju inte helt lätt, att få fram bilder på alla husdjur jag har haft under åren. Mitt liv som husdjursägare började nog när jag var sådär 4 kanske. Då fick jag ett marsvin som hette Lotti men henne hittar jag inga bilder på. Så jag får börja med en bild på min vita albinokanin som jag kallade för Stampe. Stampe släpade jag hem från stallet till min pappas stora förtvivlan men en bur byggde han i alla fall. En kväll vaknade mamma av att det var ett förfärligt oväsen ute på gården. Då höll en räv på att gräva sig in till Stampe som stampade för fulla muggar.

Svanvikens Cilla Brown

 Lite senare fick mamma för sig att det skulle införskaffas en siames till familjen Sundblad. Upp till Svanberga utanför Norrtälje åkte vi och hem kom Cilla som blev hela 17 år.

Gustav

 Flyttade hemifrån och då gick det ju inte att vara utan djur. En abessinier skulle jag ha och inget annat. Letade annonser i DN och så kom Gustav in i mitt liv. Tyvärr blev det inte som jag hade tänkt mej. Gustav blev agressiv och anföll mej mot mitt ansiktet när jag hade krupit i säng en kväll. Inte bra, grinade jag som var höggravid. Kan inte ha en agressiv katt när det ska komma en bebis.

Missan

 Några år utan djur gick, så flyttade vi till Blockflöjtsstigen. Där hade Missan bott med sin husse och matte som for till Amerika för att gå bibelskola. Missan utplacerades till en familj i församlingen men hon ville hellre bo med oss och så fick det bli.

Jakob och Ester

 Men Missan var inte så rolig och gosig tyckte jag och började tjata till mej en ny katt. Då kom fina Ester med de gröna ögonen in i familjen, en månad efter att jag hade fått Jakob.

Missan och Sköldis

 Helt plötsligt blev vi ägare till en vattensköldpadda, en riktigt elak rackare.

Missan och Pussi

 Ester blev könsmogen och innan vi visste ordet av och hade hunnit sterilisera henne blev hon dräktig. Hon fick 4 kattungar och jag behöll en helsvart som fick heta Pussi.

Sammie

 En sommardag hittade jag, killarna och mina föräldrar 3 kattungar ute som ingen verkade bry sig om. Jag bestämde mej snabbt som ögat att ta hand om en som fick namnet Sammie. Stoppade henne i väskan, cyklade hem med henne och killarna utan att fråga min dåvarande man om lov. Inte så populärt precis.

Vicki

Red några år på ridskolan hos Upplands-Bro ryttarförening. Jätte kul tyckte jag tills jag trillade av och bröt benet så illa att jag var gipsad med 3 olika slags gips i ett halv år. Inga mer hästar tänkte jag och en Rhodesian Ridgeback införskaffades.

Ja det var alla mina djur det. Nu är det Svante och Hasse som bor med oss och vi hoppas hoppas så att få möjligheten att köpa oss ytterligare en nobskille så vi kan jaga med varsin PPK till nästa höst.

Nu vet jag

Katten på snöret

 varför Hasse gömde sig under kläderna som hänger i hallen igår kväll och varför han tokjamade så mycket.

snöret på mattan

Han var helt enkelt missnöjd med att jag hade hängt en reflex på hundjackan. Tidigare idag ertappade jag honom med min reflex på hallmattan. Fasen hade ju glömt bort att Hasse är "snörfetischist".

Somnade på soffan!

Ut mot gården

 Skulle läsa en stund i soffan eftersom jag inte känner mej pigg men hann inga många sidor innan jag somnade. När jag vaknde efter någon timme så såg det ut så här.

På balkongen

Så nu brinner även lyktorna på balkongen för att få lite adventskänsla, vi har druckit lite glögg och ätit varsin lussebulle å pepparkaka.

Dag 4 din första hund!

Min allra första hund var en schäfervalp som min dåvarande man kom hem med när han arbetade som väktare. En kollega hade fått valpar och han blev överförtjust. Jag var ung,  inte med på noterna och inte förberedd för 5 öre så efter kanske 48 timmar åkte valpen tillbaka.

Så jag räknar nog Vicki som min första hund, allra finaste Vicki (Ombili Amahapu) som var en levernost Rhodesian Ridgeback, hon föddes 1994 och dog 11 år senare av sviterna av komplicerad livmoderinflammation. Vickis mamma kom från Namibia, hette Frida och fick sitta i karantän i fyra månader innan hon fick komma hem till Vallentuna.

Vicki tillsammans med Hasse

Dag 3 berätta om din hunds ras!

Norrbottenspetsen används idag precis som finskspetsen främst som skällande fågelhund, där hunden ställer fågel i ett träd med så kallat ståndskall. Rasen används dock ibland även till älg- och björnjakt samt jakt på mård.

Liksom alla urhundsraser är norrbottenspetsen en av de friskaste raser man kan få tag på. Enligt Agrias stora hundundersökning kräver norrbottenspetsen lite veterinärvård och rasen ligger med på listan över de raser som blir äldst.

Dessa hundar tycker om att arbeta och kan tycka att aktivering i form av lydnad, agility och s.k. klicker-träning är väldigt roligt. Inne är de oftast lugna, men i skogen är det full fart på grund av intresset för vilt. En norrbottenspets kan alltså användas till mycket, men eftersom rasen är liten och efterfrågan stor bland fågeljägare säljs valpar helst till fågeljagande hem.

Norrbottenspetsen är renlig och luktar inte mycket hund, den tvättar sin päls som en katt. Till karaktären är den självsäker och livlig men samtidigt uppmärksam och vänlig. Norrbottenspetsen är en följsam och social hund som måste få vara en del av familjen. Det är inte en hund som ska lämnas ensam inne eller i hundgård hela dagarna. Den mår bra av mycket fysisk träning och mental stimulering i form av långa promenader och gärna jakt, träning eller lek.

Norrbottenspets

Så var det julpyntat då!

Balkongen

 Känns konstigt att det inte är någon snö men det blev fint ändå på balkongen. Inte har vi märkt något av stormen Berit heller så jag känner mej nästan lite besviken faktiskt.

Fönstret i vardagsrummet

Köksfönstret

Middagsmat

Trots att jag känner mej hängig så for vi upp en sväng till stugan för att kolla läget och lämna en kassa med prylar som vi haft stående hemma. Allt så bra ut, Svante blev överlycklig och tog ut svängarna rejält. Som vanligt blåste det nåt fruktansvärt och det låg massa stora grenar lite var stans men dom fick ligga. Ska ha något att pyssla med i vår också.

Dag 2 presentera min hund!

Vår hund heter Klingermyrans Svante. Hans mamma heter Raskflons Kirja och pappa heter Pohjanukon Tuima. Var på jakt efter en nobs aka PPK när jag av en slump såg en annons i en jakt tidning. Ringde och till min stora glädje och förvåning fanns det en valp kvar (ett återbud). På kvällen fick vi bilder på Svante i mailen och vi bestämde oss för att åka upp till Junsele och titta.

Hade ingen aning om vilken av valparna som var kvar men Svante tog kontakt direkt med oss och somnade mot min fot. Han är född 20080927 och den 15 november hämtade vi hem honom och då kom snön som stannade hela vintern.

Tyvärr blev Svante inte så stor som vi hade hoppats på, han är endast 40 cm i mankhöjd och ser mer ut som en liten nätt tik med sitt fina men feminina huvud. Han är pigg, smart och alltid redo för nya utmaningar. Sorgen var enorm när vi 2011-02-28 fick beskedet att Svante har dubbelsidig patellaluxation grad 2 och 20110315 opererades Svante och det var det värsta vi har varit med om. Många tårar rann under flera veckor när han sakta men säkert kom tillbaka till livet.

Hundlista

Hittade en rolig "Hund-lista" hos Jenny & Teddy!

Dag 1 – Presentera mig själv

Dag 2 – Presentera min hund

Dag 3 – Berätta om din hunds ras

Dag 4 – Din första hund

Dag 5 – Andra husdjur i sitt liv

Dag 6 – Renras eller blandras?

Dag 7 – Hundsport

Dag 8 – Har du och din hund tävlat?

Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund

Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Dag 13 – En ras du inte vill ha

Dag 14 – Det här älskar min hund

Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund

Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund

Dag 18 – Tik eller hane?

Dag 19 – Varför har du hund?

Dag 20 – Ditt mål för 2012

Dag 1 Presentera mig själv:

Katarina Åsman heter jag och är 53 år. Har 2 vuxna söner och 2 barnbarn. Är gift med Micke, som har 1 dotter och 1 barnbarn. Är uppvuxen i Kungsängen utanför Stockholm och har bott där ända till 2006 då jag flyttade till Sundsvall. Har arbetat på Försäkringskassan ända sedan 1976 men med olika saker (kontorsbiträde, sekreterare, nätverksadministratör och nu som tekniker. Tog körkort några veckor innan jag fyllde 50 och året innan jägarexamen. När jag var liten hade jag en osynlig hund (en chowchow) som hette Micko eftersom jag inte fick någon egen. Min farmor och farfar hade en silvergrå dvärgpudel som hette Kasper. Ridit har jag gjort i omgångar, först ponny, sedan stora hästar och därefter islandshäst. Drömde ju naturligtvis som många andra tjejer om en egen häst men någon sådan fick jag heller aldrig.

Hade bokat tid för nagelförlängning

men ångrade mej när jag såg på Lulu Carter tappa sina naglar på "Äntligen Hemma" häromkvällen. Ingen hit med såna naglar när man vill börja baka matbröd. 750 spänn åt skogen och naglar i degen. Nää avbokade det hela och åkte istället iväg till Birsta och Team Sportia och köpte mej ett par IceBug Pytho (water resistant och med broddar).

Till Svante köpte jag ett reflexkoppel och en rosa bubbelgumring från Arken Zoo när jag handlade kattmat åt Hasse.

Bara för att han är världens bästaste tånt och jag älskar honom så mycket!

Svante och favoriträven

På söndag är det första advent

och jag tror att det är första gången som jag inte ser fram emot det. Tycker bara att det känns jobbigt att släpa fram alla julsaker som ligger nerpackade i kartonger i källarförrådet, om några veckor ska ju hela rasket plockas undan igen. Kanske känns det extra deppigt för att det är så mörkt, blött och trist ute, eller så är det för att jag aldrig får sova på nätterna eller för att jag vet att jag inte kommer att fira julen med mamma, pappa, Marcus, Anna, Lilla Hugo, Jakob och Signe. Just nu känns det som jag hatar julen och önskar att den bara försvann hur snabbt som helst eller att jag fick sova och vakna upp när det är typ 1 februari!!!

Svante behöver inte bekymra sig över dylika ting, han är nöjd och glad om han får vara med sin flock, helst i sängen förstås med alla sina leksaker.

Lyslördag!

 Eftersom Micke é sjuk så tog jag med mej Svante ner på stan igår eftermiddag för att se på när man tände upp julbelysningen. Det var trångt, massor av folk på stora torget. Blev imponerad av Svante som var jätte duktig trots att han inte är van vid sådana här arrangemang.

Men roligast var nog ändå att vi träffade på några FB-vänner (nobsen Kira med husse och matte från Granloholm). Kul att få se en nobs som är lika liten som Svante. Tyvärr gick det inte något vidare att försöka fota dom med mobilkameran eftersom det var kolmörkt och ingen av dom ville vara stilla men det är Kira som syns till vänster och Svante till höger.

Har funderat över

 varför flaskorna med balsam alltid tar slut snabbare än flaskorna med schampo. Ändå använder jag ju bägge varje gång jag tvättar håret och doserar ungefär lika mycket. Hamnar sen alltid i ofas och det står tomma balsamflaskor kvar som borde kastas.

Svante behöver inte fundera så mycket över dylika ting. Han behöver inget balsam. Han är fin i pälsen ändå och just nu släpper han faktiskt inte så mycket hår heller.

Handlade efter jobbet

och det var inte bara jag som blev glad över att det fanns clementiner på ICA! Efter att varorna var upp-packade skjutsade jag ner Micke till jobbet igen. Dags för ett besök på O´Leary´s för honom och arbetskamrater. Jag och Svante for hem igen och fikade, ja inte Svante förstås. Han fick sina gamla vanliga torrfoderkulor.

Har "skajpat" med Hugo, sprungit med Svante (det var farligt halt på vissa ställen), diskat, duschat, kört en tvättmaskin och fantiserar om hur fruktansvärt coolt det skulle vara om Signe spelade saxofon.

Nu är Svante billig!

Han är hopplös när vi är ute på promenad, drar och ska slicka på kissfläckar. I kväll började han pipa och stirra på oss redan för kl halv 8 trots att vi hade besök av en arbetskamrat från Arvidsjaur. Äter dåligt har han gjort några dagar också så det måste helt enkelt vara löptikar i farten.

Min Göteborgshelg i bilder!

Här väntar vi på att få våra pizzor.

 Fredagsmys med ostbollar, läsk och filmen "Bortspolad".

Allra finaste Signe

Hållplats Masthugget

Nappträdet

 Bokskogen

Fanns många djur i Slottsskogen, getter bl a.

 Farmor fotar sig själv medans Signe är och kissar.

Signe visste allt om djuren, tråkigt att det hade varit inbrott och någon/några idioter hade sågat av noshörningen dess horn.

 Illern fick man klappa

 Signe och giraffen vid Plikta

och så naturligtvis lite spårvagnar

Mia Skäringer är fortfarande kvar inne i godisbutiken med barn och ny pojkvän men jag tordes inte fota inte heller fråga om autograf.

När vi kom tillbaka stod denna soffa ute på gatan som bortskänkes. Tung som tusan var den att bära upp för alla trapporna till Jakobs lägenhet.

Signe firar Fars Dag!

och nu är jag hemma och ska strax äta isterband med dillstuvad potatis. Micke har jagat i dagarna två och bara för att jag inte var med har han lyckats se en hermelin och två st ugglor. Jag blir svart inombords.