Varför norrbottenspets?

Ser han inte lite lömsk ut?

Ja det kan man ju fråga sig. När jag flyttade till Sundsvall ville jag ha något att pyssla med så jag anmälde mig på kurs för att ta Jägarexamen. Hade väl egentligen inte tänkt att jaga men när hela utbildningen var klar och jag klarat både den teoretiska delen och uppskjutningen blev jag uppspelt och köpte mej en hagelbössa. Kunde väl kanske tänka mej att jaga fågel om det var något som skulle jagas.

Vi fick tag på jaktmark och letade efter fågel som tokdårar men inte blev det något skjutet.

Om vi skaffar hund DÅ kommer vi minsann att skjuta massor av fåglar (orre och tjäder) trodde jag och fick in Micke på samma tankar. Micke var dock mest sugen på finsk spets och trädskällarjakt. Jag började forska men tvekade, var finsk spets verkligen hunden för oss. Nää norrbottenspetsen är nog trevligare.

Så började jakten efter en nobs.

Så hamnade Svante hos oss men det blev ändå inte som vi tänkt oss. För det första blev han på tok för liten, han blev för ivrig i skogen och skällde för mycket så han skrämde iväg dom istället för att de skulle sätta sig i trädet. Vid flera tillfällen hoppade ena knät på ett av bakbenen ur led så han fick genomgå en jätteoperation efter att veterinären konstaterat patella luxation. Men det fanns ändå chans att han skulle kunna funka som jakthund.

Hmm men vi måste nog ha en till hund, ny nobsjakt, vi jagade nog nästan i 6 månader innan vi fick napp och MONSTRET flyttade in hos oss. Nu blev det ju katastrofår, knappt några fåglar i skogen så Coffy är fortfarande inte injagad. Han är snygg men ett helvetesjävlanobsmonster from hell.